Snabblänkar
Bok (Fagus sylvatica) är ett ädellövträd som i det vilda blir ett högt upprättväxande träd, men som i våra trädgårdar och parker ofta beskärs för att hållas mer buskig eller användas som häck. Om man inte beskär en bok kan den bli mycket hög – de högsta exemplaren är över 40 meter höga.
Buskar och häckar av bok kan beskäras så att de blir mycket täta och ger ett bra insynsskydd. Boken är dock inte städesgrön, så den passar inte där man vill ha en grön häck eller buskage året runt.
Vid sidan av den vilda formen brukar plantskol och trädgårdsbutiker också sälja diverse kultivarer, så det är bra att hålla koll på exakt vad det är man köper. Det finns till exempel blodbokar vars blad alltid är röda istället för gröna, och hängbokar vars grenar hänger istället för att bilda en vanlig bokkrona.
Om du planterar en bok som solitär i din trädgård och tänker låta den växa sig stor och utveckla en typisk bokkrona bör du ta i beaktande att den kommer att skugga allt under sig och göra det mycket svårt för andra växter att överleva där eftersom det inte kommer att finnas tillräckligt med ljus. Dessutom förmultar bokens löv långsamt, så du kommer att behöva kratta bort dem om du inte vill ha dem där som en matta över jorden. I bokskogar är det ont om undervegetation och jorden är ofta torvartad.
I det vilda växer boken rakt upp och blir till ett högt träd tjock stamm och en yvigt förgrenad krona. De högsta bokarna i det vilda är 40+ meter höga.
Bokens bark är ljusgrå och slät.
Blommorna är små och drar inte mycket uppmärksamhet till sig. Blomningen sker vanligen i maj/juni.
Fröna är trekantiga och varje fruktskål har två frön i sig. De kallas för bokollon. På hösten öppnar sig fruktskålen, så att fröna kan komma ut.
Bokvirke är hårt och hållbart, och används bland annat för möbelsnickeri.
Det kan vara knepigt att få ut långa raka bitar av bok, eftersom träden ofta förgrenar sig lång ned. Ett exempel på en massproducerad produkt som inte kräver några långa raka bitar är glasspinnen, som ofta görs av bok eftersom detta träslag passar när man vill ha en len yta utan stickor och det dessutom är viktigt att träet inte sprider smak eller doft till maten.
Förr, innan sågtekniken var välutvecklad, användes bok ofta vid båtbyggen och till kvarnar, eftersom det är jämförelsevis enkelt att klyva en bokstock med yxa för att skapa planliknande skivor.
Att plantera och sköta om en bokhäck behöver inte vara särskilt komplicerat, så länge man gör det på en plats i landet där boken är härdig, det vill säga inom växtzon I-IV. Här nedanför kommer vi att svara på vanliga frågor och dela med oss av några tips som kan öka sannolikheten för att lyckas väl med sin bokhäck.
Som nämnts ovan finns det flera kultivarer av Fagus sylvatica, så innan du slår till och köper plantor för en bokhäck är det viktigt att du dubbelkollar exakt vad du köper så att du får vad du vill ha och vet om vilka skötselråd som gäller. I den här artikeln har vi fokuserat på själva arten F. sylvatica, så om du köper en kultivar istället rekommenderar vi att du kollar upp vad som gäller för just den. Det finns till exempel blodbokar som har röda blad istället för gröna, och hängbokar som inte har den vilda bokens upprätta växtsätt.
Nej, boken är inte stödesgrön. På hösten kommer löven att skifta färg och så småningom bli brunröda. Värt att veta är dock att det inte är ovanligt att många av de brunröda löven sitter kvar långt in på vintern, ibland ända tills nya löv börjar bildas nästa säsong. Extra vanligt är dettta om man har en tät häck eller har en häck i ett läge där den är väl skyddad mot blåst. Det förekommer alltså att bokhäckar ger ett ganska bra insynsskydd även under vintern. Det finns dock inga garantier, så vill man vara säker på att häcken inte blir bar under vintern finns det andra alternativ som är bättre än bok.
Den klassiska tiden för att plantera bokplantor är på hösten, och på hösten brukar plantskolorna ha barrotad bok i sitt sortiment istället för krukodlad. Eftersom barrotad bok vanligen är betydligt billigare än krukodlad kan det finnas mycket pengar att spara på att anpassa sig efter detta.
En bokhäck passar till och med växtzon IV i Sverige.
Vad gäller läge i trädgården så klarar unga plantor av skugga bättre än äldre. Äldre plantor brukar behöva åtminstone halvskugga för att trivas, och föredrar soliga lägen.
En bokhäck brukar normalt planteras antingen som enkel eller som dubbel. Om du planterar en dubbel häck blir den tät snabbare, men å andra sidan måste du skaffa fler plantor så kostnaden blir högre.
För en enkel plantering är rekommendationen 3-4 plantor per löpmeter.
Boken gillar bördig jord, så innan man anlägger en häck får man gärna öka näringsinnehållet i den vanliga trädgårdsjorden för att ge plantorna en extra bra start. Det är också en bra idé att blanda upp trädgårdsjorden med planteringsjord, för att göra det enklare för plantorna att etablera sig.
Boken är känslig mot uttorkning, och torrperioder är extra tuffa för nyplanterade bokplantor och bokplantor som tvingas konkurrera med andra växter som tar mycket vatten. Du bör inte låta jorden torka ut, vilket under torrperioder kan innebära att du behöver vattna rejält två gånger i veckan.
Klipp en till två gånger per år för att bokhäcken ska växa sig tät och få den form och höjd du vill ha.
Det finns en hel del djur som gillar att äta bok, inklusive hjortdjur som gillar att smaska i sig unga plantor. Ekorrar kan äta av barken om de blir hungriga, och bladen kan angripas av Aphididae.
Fabus sylvatica är ett ädellövsträd som växer vilt i stora delar av Europa, från låglandet till ungefär 2 000 meter över havet. I södra Europa går spridningsgränsen öster ut i Turkiet, eftersom F. sylvatica där gradvis ersätts av den närbesläktade arten F. orientalis.
Att äta många råa bokollon är inte en bra idé, eftersom de innehåller ämnen som kan irritera matsmältningssystemet. Om man däremot preparerar dem, till exempel genom koka eller rosta dem, går de bra att äta och kan användas på ungefär samma vis som pinjenötter.
Tips!