Snabblänkar
Murgröna, Hedera helix, är något vid huvudsakligen associerar med pampiga gamla stenbyggnader där murgrönan under årens gång har tagit över hela fasaden och numera bäddar in den i prunkande grönska året om. Murgröna går dock även utmärkt att använda till många andra saker där man vill ha en städesgrön växt.
Murgröna kan bli mycket omfångsrik och de vedartade delarna kan bli riktigt tjocka. Det finns exempel på gamla väletablerade murgrönor med vedartade delar som är tjocka som människoarmar – men det tar lång tid för dem att bli så rejäla.
Murgröna är en klätterväxt och den kan inte skapa en häck helt på egen hand, utan du måste förse den med något lämpligt att klättra på. En vanlig lösning är att man sätter upp ett metallstaket i önskad höjd och planterar murgröna längs det, men det finns många andra lösningar som också kan bli bra. Stolpar med snören mellan kan till exempel fungera, så länge alla delar är stabila och hållfasta nog att kunna bära upp tyngden av murgrönan.
Att murgröna är en klätterväxt med god täckningsförmåga innebär också att man kan använda den för att göra om redan existerande ytor i trädgården till något grönskande. Har man till exempel ett funktionellt med småtråkigt bullerplank eller ett praktiskt men fult hundstängsel i trädgården kan de ganska snabbt förvandlas till vertikala grönytor om man planterar murgröna och ger den goda förutsättningar att växa till sig.
Under gynnsamma förhållanden växer murgröna ungefär 50-70 cm per år.
Hur hög murgrönan kan bli beror huvudsakligen på vad den har att klättra på, och det finns gott om om exempel på flervåningshus som har murgröna upp till nocken. Du kan alltså skapa en hög häck av murgröna om du ger den ett högt stöd.
Murgröna brukar klara sig bra även i skugga, så länge man undviker extremerna. Det är en anpassningsbar art som lever i både sol, halvskugga och mer skuggiga lägen. I naturen växer den ofta upp i skuggan av stora lövgräd i skogen, och är anpassad efter detta. Den klättrar på trädens stammar och grenar tills den når upp till kronan där den kan få mer ljus, och det är först då som den börjar blomma och sätta frö.
Murgröna är en vedartad klätterväxt som har flera anpassningar för ett liv som just klätterväxt. I naturen hittas den ofta klättrandes på träd i lövskogar där de stora trädkronorna skuggar marken nedanför. Murgrönan har därför två olika lägen. I det ena läget produceras grenar som fokuserar på att klättra högre och högre upp, mot ljuset i toppen av trädkronan. I det andra läget, när den har nått en plats där den får mer ljus, går den in i en fas där den blommar och går i frö.
När murgrönan klättrar använder den sig av särskilda fäströtter för att gradvis fästa sig mot underlaget. Den nöjer sig alltså inte med att till exempel slingra sig kring grenar, utan den fäster sig ordentligt i underlaget. (Att ta bort murgröna brukar kräva en hel del tid och energi, särskilt om man vill vara varsam med underlaget.)
Murgrönans två olika lägen producerar två olika sorters blad. Bägge är städesgröna med tydliga bladnerver, men de skiljer sig åt till formen. Skott som är i klätter-läge producerar breda blad som är handflikiga och handnerviga. Det är bara denna typ av skott som fäster sig med klätterrötter. När det inte finns något mer att klättra på, och plantan hunnit bli tillräckligt gammal och får tillräckligt med ljus, börjar den producera skott som istället är i reproduktions-läge. Dessa skott har smala eliptiska blad och är fjädernerviga. Det är bara dessa skott som kan producera blommor, så murgrönan börjar inte blomma förrän den har börjat producera den här typen av skott.
Om du tar en stickling som är i klätter-läge kan den bli till en ny planta av murgröna som utvecklas precis som vanligt. Om du däremot har en stickling som är i reproduktions-läge så kommer den aldrig att gå igenom något klätter-läge utan den växer som en vanlig liten buske istället. Den växer alltså inte upp och blir en vanlig klättrande murgröna, utan stannar för evigt i reproduktions-läge med smala blad och avsaknad av klätterrötter. Till växtsättet påminner den om en vanlig liten buske snarare än en klätterväxt.
Murgröna kan orsaka skada på underlaget, så man tar en risk när man låter mugröna klättra på ett underlag. Det finns massor av exempel på till exempel putsade fasader och tegelbyggnader som haft murgröna på sig sedan långt tillbaka och fortfarande är i ypperligt skick, men det finns också exempel på husfasader som snabbt blivit skadade av murgrönan.
Över lag brukar murgröna inte göra någon skada på en intakt husfasad, eftersom klätterrötterna bara fäster sig ytligt. Om det däremot finns någon liten spricka eller liknande kan murgrönan växa sig in där och vidga sprickan, och på så vis förvärra situationen. Många träfasader har naturligt ”sprickor” mellan plankorna där murgrönan kan tränga in, och det ses därför som mer riskfyllt att låta mugröna klättra på den här typen av fasader.
Värt att tänka på är också att det kan uppstå skador när man tar bort murgröna, eftersom den har fäst sig vid underlaget med sina klätterrötter. Ska man ta bort murgröna är det bra att planera in en uppfräschning av fasaden snart efteråt. I många fall rör det sig bara om ytliga skador som inte är svåra att åtgärda.
Vill man gärna ha murgröna i trädgården men är orolig för husfasaden kan en häck vara ett smidigt alternativ. Man sätter då upp en konstruktion – till exempel ett metallstaket eller pålar och snören – som är avsett för murgrönan att klättra på, och behöver inte oroa sig över eventuella framtida fuktproblem i bostaden.
Ja, murgröna blommar och producerar frukt, men det kan ta tid innan förutsättningarna blir rätt för den att blomma. Du kan läsa mer om detta längre upp på denna sida, i avsnittet som har rubriken ”Att förstå sig på murgröna – klätterrötter och två olika sorters blad ”.
När murgrönan blommar så brukar det ske under sensommar eller höst, när de flesta andra blommor i trädgården har avslutat sin blomningstid.
Blomman är gulgrön och har fem små foderblad, fem kronblad, fem ståndare och ett fruktämne med fem rum. Blommorna är små och sitter tillsammans i enkla flockar.
Murgrönan producerar en hel del nektar och är populär bland många pollinerande insekter, till exempel småflugor och humlor. Är det några fjärilar som fortfarande är vakna brukar de också söka sig till murgrönan för att dricka.
Fruktbildningen sker under vintern, och frukterna bli inte mogna förrän till våren. När de mognar blir de svartaktiga. Frukterna är saftlösa har bara ett frö per rum. De ser ut som små svarta bär och påminner om flera typer av goda ätliga bär, men ska inte förtäras eftersom de är giftiga för människor.
Ja, murgrönan är giftig. Alla delarna av plantan innehåller gift, men i olika styrka. Till exempel är bladen inte särskilt giftiga i jämförelse med bären.
Murgrönans gift är inte bara olämpligt att förtära, utan man behöver också vara aktsam när man hanterar murgröna eftersom giftet kan irritera hud, ögon och slemhinnor.
Om man får i sig murgröna kan man drabbas av symptom som magont, illamående, kräkningar och diarré.
För mer information, kontakta Giftinformationen.
Historiskt har mugröna också använts för medicinska syften, framförallt för dess slemlösande effekt.
Hedera helix är en svensk art, men den växer bara vild i södra delarna av landet – i de allra lägsta odlingszonerna. Den förekommer bland annat på Gotland, och är Gotlands landskapsblomma. På gutamål heter arten rind.
Sverige, Norge och Baltium ligger i den norra utkanten av artens utbredningsområde. I sydlig riktning förekommer arten ända ned till Medelhavsregionen, och i östlig riktning till Iran. Lövskogarna i mellaneuropa är den miljö där vi hittar allra rikligast av vild murgröna.
Murgrönan har inte några komplicerade krav på jordmånen, men bäst tillväxt brukar man få om man säkerställer att jorden är mullrik, näringsrik och fuktighetshållande (ej blöt). Gödsla varje år för att säkerställa att det finns tillräckligt med näring för plantorna.
En nyplanterad murgröna är mycket känsliga mot uttorkning än en som hunnit etablera sig.
Man behöver inte beskära murgrönan när man har en nyplanterad häck, utan man kan nöja sig med att ge den guidning så att den klättrar som man vill på den stödjande strukturen. När murgrönan blir mer väletablerad kan man behöva beskära den för att hindra att den breder ut sig och når delar av trädgården där man inte vill ha den – till exempel slingrar sig upp från häcken till ett närbeläget träd. Även där kan det dock räcka med att hålla koll och vid behov flytta på grenar som ger sig iväg, istället för att klippa av dem.
Under den kalla delen av året kan det uppstår frostskador på murgröna. De brukar yttra sig i form av bruna partier i häcken. Vår rekommendation är att man skär bort de bruna delarna, så att det uppstår ledig plats för växten att täcka över den biten med friska gröna skott.
Om du har en murgröna i risigt skick som du vill föryngra går det att skära ned den, men det kommer förstås att ta tid för den att återhämta sig. Murgröna brukar överleva att bli ”sågad vid fotknölarna”, det vill säga att man skär bort hela häcken utom de sista 20 centimetrarna ovanför markytan. Murgrönans förmåga att återhämta sig är vida känd, och det är inte ovanligt att den kommer tillbaka igen även när någon försökt utrota den helt genom att klippa bort alla delar som är synliga ovan jord.
Murgrönan kan ge ifrån sig irriterande partiklar när man beskär den. För att minska risken bör man klippa den på hösten. Använd gärna munskydd och skyddsglasögon.
Om man har en frodig häck av murgröna kan man ta sticklingar från den och använda dem som krukväxter inomhus. De gillar att få något att stödja sig mot i krukan. Murgröna kan också med fördel planteras i lite större urnor för till exempel uteplatser.
Om du håller murgröna inomhus, tänk på att den kan ha svårt att hantera torr inomhusluft. Använd en luftfuktare i rummet vid behov.