Snabblänkar
Scharlakanshagtorn passar bra där man vill ha en häck med rejäla törnen. Den har genom sina törnen ett bra försvar mot betande djur, däremot brukar man undvika den på till exempel lekplatser eftersom det kan göra ont att fall in i en törnehäck. Att också många rovdjur håller sig borta gör att småfåglar uppskattar en tät häck av scharlakanshagtorn och vissa bygger till och med sina bon i den här typen av häck för att skydda ägg och ungar.
Scharlakanshagtorn är inte en svensk art utan hör hemma i Nordamerika, men den klarar sig mycket bra på våra breddgrader (till och med växtzon sju i Sverige). I Europa har man av tradition använt sig av den inhemska hagtornsarten rundhagtorn istället för att skapa häckar, men på senare år har många fått upp ögonen för alternativet scharlakanshagtorn.
Sharklakanshagtorn (Crataegus intricarta) ingår i hagtornssläktet och är därmed nära släkt med till exempel Rundhagtorn (C. laevigata) och Trubbhagtorn (C. monogyna).
Arten C. intricata delas in i flera underarter:
Det naturliga utbredningsområdet för C. intricata är Kanada och USA. På engelska kallas den här arten ibland för Copenhagen hawthorn, men det är inte en indikation på att den kommer från Danmark utan har att göra med att arten beskrevs vetenskapligt av den danske botanikern Johan Lange.
Det typiska habitatet för scharlakanshagtorn i det vilda är steniga skogspartier och skogsbryn, och vi hittar den även på bergsryggar och längs åsar där många andra buskar har svårt att klara sig på grund av utsattheten för väder och vind. Liksom andra arter av hagtorn klarar den sig bra i beteshagar och liknande jordbruksmarker eftersom dess tornar skyddar den mot betande djur.
Sharlakanshagtorn växer i naturen som en upprätt och flerstammig stor buske, som kan bli uppemot fem meter hög och 3-4 meter bred. Vill man hålla den som häck behöver man därför beskära den så att den blir mer häckformad. Det här är en häck som tål hård beskärning och det går bra att formklippa den.
Som trivia kan nämnas att det också går att beskära sharlakanshagtorn så att plantan växer som ett litet träd istället för en buske, om man vill ha den som solitär i trädgården.
Bladen är 2,5-6 cm långa och 1,5-5 cm breda.
Scharlakanshagtorn passar inte om man vill ha en städesgrön häck, eftersom den fäller sina blad varje år. Bladen är ljusgröna vid lövsprickningen och blir sedan mörkare under sommaren. På hösten får sharlakanshagtornshäcken vackra höstfärger då löven skiftar från grönt till nyanser av gult och orange.
Blommorna hos scharlakanshagtorn är små, men sitter tillsammans i klasar så de blir ändå ett tydligt blickfång i trädgården. Blommorna är vita och blomningen brukar ske i maj-juni. I början, när knoppen nyligen har slagit ut, avger blomman en mild doft som de flesta gillar. I takt med att blomningen fortskrider ändrar sig dock doften och många människor tycker illa om den eftersom den påminner om föruttnelse. ”Gammal dålig fisk” är en vanlig och definitivt inte smickrande beskrivning av hur det luktar. Som tur är brukar doften inte sprida sig långt från blommorna, så hela trädgården börjar inte lukta gammal fiskbutik bara för att man har en häck av scharlakanshagtorn.
Scharlakanshagtorn behöver hjälp av insekter för sin pollinering.
Efter blomningen utvecklar scharlakanshagtorn frukter, och på hösten pryds häcken av klasar av dessa starkt röda små frukter.
Trivia: Värt att veta i sammahanget är att hagtornsarterna inom samma släkte kan befrukta varandra och skapa hybrider.
För att skydda sig mot betande djur har scharlakanshagtorn tornar. Detta är spetsiga och vassa utskott som påminner en del om taggar, men är uppbyggda annorlunda. Till skillnad från en äkta tagg (som vi till exempel hittar på en rosenbuske) har tornen kärlvävnad i sig. Hos scharlakanshagtorn är tornarna ombildade stammar och skott.
I Sverige är scharlakanshagtorn härdig i växtzon I-VII. Den klarar sig alltså till och med växtzon sju, en växtzon där många andra populära häckväxter inte är vinterhärdiga. Scharlakanshagtorn är också tålig mot blåst och har hög tolerans mot avgaser, så den fungerar där man vill ha en häck som skydd mot blåst och traffik. Scharlakanshagtorn kan bli 4-5 meter hög som fullvuxen, så den är ett bra val där man vill ha en hög, skyddande häck, och den kan dessutom bli flera meter bred om man låter den.
Vad gäller läge så bör man inte plantera scharlakanshagtorn i skuggan. Den brukar klara av halvskugga, men bäst mår den i soliga lägen och där får man också störst produktion av frukt.
En nyplanterad häck av scharlakanshagtorn är mer känslig mot torrperioder än en häck som hunnit etablera ett bra rotsystem. När plantorna är väletablerade brukar de vara bra på att uthärda torrperioder så länge de inte är extrema. Om du har möjlighet, ge ändå häcken en rejäl rotblöta regelbundet under torrperioder istället för att tvinga den att klara sig utan vatten.
För att gynna tillväxt, gödsla häcken på försommaren varje år. Både naturgödsel och trädgårdsgödsel fungerar bra.
Det här är en växt som klarar av att beskäras hårt, men man bör endast göra en sådan beskärning under vårvintern (innan nästa tillväxtsäsong har startat) och bara om det finns behov av det. Annars kan man nöja sig med att toppa och ansa för att forma häcken, hålla den på rätt höjd/bredd och uppmuntra den att bli tät.
Om du inte har någon brådska kan du skapa en häck av scharlakanshagtorn genom att ta vara på frön från frukterna och plantera dem. Denna metod kan man också använda om man vill uttöka sin befintliga häck utan att behöva köpa nya plantor.
På hösten, låg frukterna sitta kvar på plantan tills fröna har mognat. Därefter kan du ta ut fröna och plantera dem i en kruka. Vissa kommer att gro redan till våren, men de flesta kommer troligen att vila ända tills våren därpå, så utgå inte ifrån att fröna är dåliga bara för att de inte gror under första våren efter planteringen.
När småplantor kommer upp bör du omplantera varje småplanta till en egen kruka. Låt sedan plantan växa i krukan under ett år. Bästa tiden för att plantera ut plantorna av scharlakanshagtorn i trädgården är senvår, när risken för frost är över.
Viktigt: Det är vanligen inte en bra idé att ta vara på frön från scharlakanshagtorn och spara dem för framtiden utan att plantera dem direkt, för det kan vara väldigt svårt att få igång dem efter att de legat och vilat länge utan att vara planterade i jord.
Nej, man kan plantera fröna direkt i jorden i trådgården på hösten. Det är så det fungerar i naturen. Värt att tänka på är dock att det finns många gnagare som gräver i jorden och gillar att äta hagtornsfrön, så man riskerar att fröna blir mat istället för häck.
Nej, det är det inte. Namnen låter lika, men det rör sig om två olika släkten som hör till olika familjer. (Bägge ingår dock i Rosordningen (Rosales).
Hagtornsskäktet (Crataegus) är ett släkte i familjen Rosväxter (Rosaceae), medan Havtornssläktet (Hippophae) är ett släkte i familjen Havtornsväxter (Eleagnaceae).