Snabblänkar
Flera olika tujor har blivit populära som häckväxter i Sverige och två av de allra vanligaste är bägge kultivarer av den nordamerikanska arten Thuja occidentalis: Thuja occidentalis ´Smaragd´och Thuja occidentalis ´Brabant´. I den här är artikeln kommer vi att ta en närmare titt på `Smaragd´, även kallad Smaragdtuja och ibland också såld som Ädeltuja i trädgårdsbutiker. Om du vill veta mer om Brabant, klicka dig vidare till vår artikel om Brabanttuja.
Precis som övriga tujor är Smaragdtujan ett barrträd i familjen Cypressväxter, och barren den får är inte smala och vassa som granbar utan är både plattare och mycket mjukare – typiskt för cypresser. De påminner mer om vanliga blad än de vassa bar vi är vana vid från gran, tall, enbuskar, etc.
Smaragdtujan har fått sitt namn efter färgen på barren – det här är en planta som är vackert smaragdgrön året om. Att den är städesgrön och dessutom har ett kompakt växtsätt gör det enkelt att förstå varför den har blivit ett så populärt val för platser där man vill anlägga en häck som ger bra skydd mot insyn.
Jämfört med den nära släktingen Thuja occidentalis ´Brabant´ är smaragdtujan långsamtväxande, så behöver man snabbt få till en häck är Brabant ett bättre val.
Värt att tänka på är också att smaragdtujans växtsätt är pyramidal pelarmform, vilket innebär att jämfört med brabattujan tenderar smaragdtujan att ge sämre insynskydd i toppen. Man kan kompensera genom att låta häcken växa sig högre, så att den ger ett fullgott insynsskydd upp till den höjd man vill ska vara skyddad från insyn. En smaragdtuja brukar bli 4-6 meter hög om man låter den växa fritt, så det går att använda den för att skapa höga häckar om man så önskar.
Växtform: Upprättväxande, pelarform, pyramidal, kompakt, tätvuxen
Storlek: Smaragdtujan brukar bli 4-6 meter hög som fullvuxen, och 1,5-2 meter bred. Den hanterar klippning väl, så man kan utan problem klippa den för att hålla den lägre och smalare än så om man vill. De går att formklippa en Smaragdtuja.
Växttakt: Vanligen 10-25 cm tillväxt per år, men det beror på omständigheterna.
Bladverk: Gröna, flata, mjuka barr som påminner om vanliga blad. Barren är smaragdgröna. Detta är en stödesgrön växt.
Härdighet: Oldingszon I-III i Sverige. Förekommer även i trädgårdar i odlingszon IV, men räknas inte som en pålitligt härdig växt i odlingszon IV.
Sol eller halvskugga rekommenderas för smaragdtujan. Den brukar kunna överleva även när det är mer skuggigt än så, men det blir svårare för den och bristen på sol kan påverka tillväxten och motståndskraften negativt.
Under den tidiga kan många vintergröna växter få torkskador om de utsätts för stark vårsol, och smaragdtujan är inte något undantag. Du kan behöva skydda den, till exempel med fiberduk, för att minska risken för problem.
Smaragdtujan är en anpassningsbra växt utan höga krav på jordmån, men rötterna kan ruttna om jorden inte dränerar tillräckligt väl. Kontrollera därför trädgårdsjorden innan plantering och förbättra dräneringen om det verkar behövas.
Vill du ge dina smaragdtujor extra bra förutsättningar att trivas ser du till att jorden är mullrik.
Smaragdtujan behöver vattnas under torrperioder.
Ett vanligt riktmärke är 3-4 plantor per löpmeter när man anlägger en häck av smaragdtuja. Då får man rimligt snabbt en någorlunda tät häck.
Oavsett om du gräver planteringhål eller ett planteringsdike rekommenderar vi att du gräver det större än vad själva rotklumpen kräver, och sedan lägger tillbaka en del av jorden innan du sätter i plantan. När du gräver luckrar du upp jorden, och det är enklare för rotsystemet att etablera sig i lucker jord än i kompakt jord. Du kan också passa på att förbättra den omgivande jorden genom att blanda upp den (till exempel med mull) innan du lägger tillbaka den i hålet eller diket.
Smaragdtujan är ett långsamt växande träd, så man bör vara försiktig – råkar man ta bort för mycket kommer det att ta lång tid för problemet att lösa sig. Det här är inte heller en växt som vinner på att beskäras hårt, utan man bör under normala omständigheter inrikta sig på små varsamma putsningar istället för att kontinuerligt bibehålla de mått man önskar på sin häck. Man behöver inte göra nåra omfattande eller radikala beskärningar för att få en tät och insynsskyddande häck av smaragdtuja.
Den går att formklippa en smaragdtujahäck ganska strikt om man så vill, men som alltid innebär det förstås att man behöver lägga mer tid på att putsa än om man låter häcken växa mer fritt.
Att kontinuerligt klippa smaragdtujan på höjden medan man väntar på att häcken ska nå önskvärd höjd rekommenderas inte. Låt den istället växa fritt på höjden ända tills den är 10-15 cm kortare än önskad höjd, och börja beskära den på höjden då.
Under våren bör man inspektera sin smaragdtujahäck för att se om det finns några döda grenar och tecken på frostskador. Helt döda grenar klipper man bort, frostskadade klipper man ned till den friska veden.
Första veckorna i augusti är en bra tidpunkt för att putsa en smaragdtujahäck.
Smaragdtujan har en tends att växa lite pyramidformat, vilket blir extra tydligt i toppen. Det kan göra att insynsskyddet blir sämre där. Istället för att slåss mot den här tendensen kan man välja att låta tujahäcken växa sig lite högre, så att det inte gör någonting att insynsskyddet är lite sämre högst upp i toppen.