Snabblänkar
I Europa finns en mycket lång tradition av att använda trubbhagtorn (Crataegus monogyna) för att skapa häckar som betande djur inte äter upp eller vill klämma sig igenom. Med hjälp av denna törninga och tätväxande art har man till exempel kunnat skydda åkermark mot betande boskap. Idag används den även där man vill göra det obekvämt för människor att passera häcken, till exempel i parker och större trädgårdar där man inte vill att folk ska gena genom häcken istället för att använda gångvägarna. Det förekommer också att man planterar små klippta häckar av trubbhagtorn under fönster som man inte vill att förbipasserande ska komma nära. Däremot brukar man undvika trubbhagtorn som häck i till exempel lekparker för små barn, eftersom man inte vill riskera att något barn ramlar in och blir rispat.
Trubbhagtorn är en art som växer vilt i Sverige. De största bestånden av vild trubbhagtorn i vårt land hittar vi söder, och framförallt på Öland och Gotland. I naturen växer trubbhagtorn normalt som ett litet träd med tydlig stam och krona, men den kan också växa som buske under vissa omständigheter. När man vill skapa en häck av trubbhaggtorn drar man nytta av artens förmåga att växa som buske istället för träd, och beskär plantorna för att få fram en tätvuxen buskig häck av önskad höjd och bredd.
I den här artikeln kommer vi att fokusera på den rena arten C. monogyna. I trädgårdshandel förekommer även diverse hybrider och kultivarer, så det gäller att hålla koll på vad man köper. Om du vill köpa en hybrid eller kultivar är det viktigt att tänka på att den kan skilja sig från den rena arten på många olika vis, till exempel vad gäller växtform, utseende, härdighet och skötselråd. Skaffa alltid information om just den hybrid eller kultivar du överväger att köpa. Ett exempel på en kultivar som blivit populär i Sverige är ´Paul´s Scarlet´ som utmärker sig genom att få mörkt rosa, dubbla blommor. Detta är en kultivar av hybriden C. × media och innehåller genetiskt material från både trubbhagtorn och rundhagtorn.
Det här är en av våra inhemska svenska arter och den är vinterhärdig ända upp till och med odlingszon fem.
Värt att veta är att även Rundhagtorn (C. laevigata) och Spetshagtorn (C. rhipidophylla) växer vilt i Sverige, så Trubbhagtorn är inte det enda möjliga valet om man vill plantera inhemsk hagtorn.
Trubbhagtorn har inte heller svårt att klara sig i varmare klimat är vårt. I Europa förekommer den hela vägen söder ut till och med Medelhavsregionen, inklusive både Sydeuropa och nordvästra Afrika. Arten växer också vild i delar av västra Asien.
Trubbhagtorn vill ha sol eller halvskugga. Ska häcken växa där det är skuggigare än så bör man välja någon annan häckväxt som är mer skuggtålig.
Det finns många häckväxter som inte klarar sig bra i utsatta, blåsiga lägen, men trubbhagtorn tillhör inte den gruppen utan är väldigt tålig mot blåst. Historiskt har den använts mycket flitigt som häckväxt längs åkrar och ängar i öppna jordbrukslandskap.
Trubbhagtorn kan växa både som buske och som ett litet träd, och fullhöjden brukar bli 3-6 meter i Sverige och över tio meter i mer gynnsamma klimat. Det här är alltså en art som går att använda där man vill ha en rejält hög häck. Vill man ha en låg eller medelhög häck fungerar det ocskå – man klipper den till önskad höjd.
Haggtorn har sedan mycket långt tillbaka använts för att skapa funktionella häckar ute på landet, där man velat hålla betande djur borta från odlingarna. För många ger därför häckar av haggtorn lantliga och traditionella associationer. Är man ute efter en sådan känsla i trädgården – oavsett om man faktiskt bor på landet eller vill skapa en oas med lantlig atmosfär i något av storstadens villaområden – kan trubbhagtorn vara ett mycket bra val.
För den som är intresserad av folklig tradition och kulturhistoria kan det också vara intressant att veta att haggtorn, inklusive trubbhagtorn, i delar av Europa har använts för att hålla vissa skadliga övernaturliga väsen borta. Förutom att plantera haggtorn i anslutning ägor och byggnader har man placerat haggtorn vid dörröppningar för att förhindra onda krafter från att komma in. Små kvistar av haggtorn har också lagts i vaggan hos nyfödda och i kistan för avlidna. Behöver man spetsa en vampyr anger den sydslaviska folktron att pålen helst ska vara tillverkad av virke från haggtorn.
Det här är ett bra val av häck om man vill hjälpa småfåglarna på traven. Den växer sig tät och är full av törnen, vilket innebär att småfåglar kan gömma sig i den för att hålla sig undan större rovdjur. Det förekommer till och med att småfåglar bygger sin bon i hagtornshäckar.
På hösten mognar röda bär på trubbhagtornen, vilket innebär att fåglarn har något att äta. Till exempel brukar trastar och sidensvansar vara mycket förtjusta i haggtornsbär. Fåglarnas matsmältningssystem bryter inte ned fröna (kärnorna) i bären, vilket innebär att fåglarna hjälper till med fröspridningen.
En blommande trubbhagtorn producerar nektar och uppskattas av många pollinerande insekter, bland annat honungsbin. Blomningen brukar ske i maj/juni.
Vi har på senare år blivit mer och mer medvetna om att arter som flyttas från en del av världen till en annan kan skapa problem för de inhemska ekosystemen där de planteras. Det finns flera olika metoder för att minska den här risken, och en av de mest uppenbara är förstås att plantera inhemska svenska arter i våra trädgårdar här i Sverige. Vill du använda en svensk art för att anlägga en häck är trubbhaggtorn ett bra val.
Trubbhagtorn växer vanligen som ett litet träd med tät krona i det vilda, men den kan också växa som en buske om villkoren för den är tuffa. En trubbhagtorn som inte bekskärs på höjden brukar bli 3- 6 meter hög i Sverige, och längre söderöver i Europa finns exemplar som är uppemot tio meter höga.
Barken är brun till gråbrun. Det uppstår sprickor i den och den flagar, vilket gör att man kan se nyanser av orange.
Trubbhagtorn och andra sorters hagtorn skyddar sig med skarpa tornar som håller betande djur borta. Tornarna kan bli över en decimeter långa.
En torn påminner om en tagg, men de bildas på olika vis. Taggar är utskott från växtens bark eller epidermis, och innehåller inte någon kärlvävnad. En rosenbuske har taggar, medan en hagtorn har tornar – och tornarna innehåller kärlvävnad.
Trubbhagtorn passar inte där du vill ha en häck som är städesgrön eller vintergrön. En häck av trubbhagtorn får gröna blad på våren och grönskar under sommaren. Sedan utvecklar bladen vackra höstfärger innan de faller av inför vintern, och så kommer det nya nästa vår igen.
Bladen blir 2-4 cm långa, med mörkgrön ovansida och ljusare grön undersida. De är äggformade och har djupa flikar. ’
Bladen är ätbara. Man kan skörda de späda bladen på våren och använda dem på samma vis som små salladsblad i sallader och på smörgåsar.
Blomningen brukar ske i maj/juni och under blomningsperioden besöks buskarna av pollinerande insekter, till exempel honungsbin och småflugor, som lockats dit av doften. Många människor ogillar däremot doften av blommande trubbhagtorn, så fundera ett extra varv om du verkligen vill plantera den nära inpå en uteplats som används flitigt i maj/juni.
Blommorna är anspråkslösa, blir ungefär en centimeter i diameter och sitter tillsammans i små grupper om 5-25 blommor. Blomman har fem vita kronblad, en pistill och flera röda ståndare.
Det finns en lång tradition av att äta kronbladen. Till exempel ingår de i ett recept på spinee i den gamla engelska receptsamlingen ”The Forme of Cury” från 1300-talet. Spinee är en typ av stuvning gjord på mandelmjölk.
Det vi kallar hagtornsbär är i botanisk mening egentligen kärnfrukter. Detta är en typ av skenfrukter, och det är blombotten som har svällt upp och omvandlats till fruktköttet. Kärnhuset utgör den egentligen frukten. Kärnfrukter är vanliga i rosfamiljen (som alla arter av hagtorn tillhör).
Trubbhagtorn får små, ovala kärnfrukter som utvecklar en starkt röd färg i takt med att de mognar. Frukterna sitter i grupper längs de mindre grenarna, med två-tre bär i varje grupp. Dessa vackra röda frukter brukar sitta kvar långt efter att bladen har fällts och pryder verkligen sin plats i trädgården. De lockar också till sig småfåglar, bland annat sidensvansar, som äter dem och hjälper till att sprida hagtornsfröna.
Ett utmärkande drag hos trubbhagtorn är att varje frukt bara har ett enda frö i sig. Det är därför dess vetenskapliga namn är C. monogyna.
Hagtornsbär är ätliga och förtärs både råa och tillagade. Man kan till exempel använda dem för att göra saft, sylt, gelé och chutney. På de brittiska öarna tillverkar man ett fruktvin på bären, och det är också populärt att använda dem som smaksättare för konjak och andra sorters brandy.